Så började mina två intensiva veckor med en resa till Bayern München. Klockan 07.30 lämnade vi Jerusalem för att via Skavsta ta oss till Memmingen. Därifrån skulle det enligt uppgift vara ”ungefär en timma med buss” till München. Det var det inte. Det var taxi i femton minuter, tåg i två timmar och sedan U-bahn i tio minuter. Som avslutning kom dock bara tio minuters promenad.
Dock ville hotellet ha betalt vid incheckning och inte via faktura, så vi fick punga upp 12000 lite snyggt. Det började ju bra.
Morgonen efter skulle vi då till anrika BM och få träffa diverse intressanta människor. Björn Andersson hade fixat in oss och med min skoltyska kom vi faktiskt in på anläggningen trots att det var stängd träning för A-laget inför toppmatchen dagen efter. Herman Hummels tog emot oss och vi satt och talade med honom i över två timmar. Hummels är chef för ungdomsverksamheten och ansvarig scout för densamma. Han berättade om upplägg, progression, träningsmetoder och verksamheten i stort. Bland annat fick vi lära oss att de tränar 4 pass i veckan (en del har två morgonpass till beroende på vilken skola de går på) och att de är lediga 3 veckor över jul och 4-6 veckor över sommaren. De började att träna samma vecka som serien börjar. ”I Sverige har vi tre månaders försäsong”, sa jag. ”Det är ju ert problem”, svarade han och log. Spelarna spelar 40-60 matcher per säsong, när vi i Sverige ligger på 20-30.
Efter pratstunden bjöd han oss på lunch på anläggningen där vi kunde sitta och tittat på den stängda träningen genom panoramafönster.
Sedan var det dags att möta Björns kollega, Wolfgang Dremmler, chef för hela scoutingverksamheten och det var verkliogen som att sitta och lyssna till en sagostund. Han berättade historier om spelare, hur de hittat dem, vad de kostade och hur de jobbade inom scoutingen. Han hade sex man under sig och de jobbar över hela världen. Den enda spelaren de för tillfället är intresserade av i Skandinavien för tillfället är danska Mattias Fischer. Han avslutade med att visa oss ett helt sjukt data system med alla världens liga matcher streamade och hur de kunde använda det för att klippa sekvenser med vissa spelare. ”This is the future”, som han uttryckte det. Å andra sidan, menade han, kan vilken människa som helst med lite fotbollskunskaper hitta talanger och se vilka som är bra i fotboll; men du kan inte se bakom pannbenet på dem. Hittar de en spelare som de vill ha, åker de dit och tittar på honom och bokstavligen bor hos honom i tre veckors tid. De vet sedan allt om honom, hans familj, hans vänner, hans fritid…
”Thats the important stuff!”
Dagen avslutades med att vi tittade på träningar med ungdomslagen.
På lördagen sedan var det matcher. Först såg vi U15, sedan kom Björn och tog med oss på lunch på en liten Italiensk restaurang inne i stan där alla spelare åt förr, när han själv var aktiv. Det var samma ägare fortfarande och maten smakade utsökt. Men innan dess toga han oss på en rundtur på anläggningen. Helt sjukt. Vi var inne i spelarnas omklädningsrum, deras relaxrum, deras matsal, ja överallt. “Ja här är det inte många som kommer in, i det allra heligaste”, som han sa. Efter det tog vi oss ut till AlliansArena och upplevde stämningen där. Bayern mot Dortmund, toppmöte, fylld arena, bundesliga – ni förstår själva – det var fantastiskt.
Söndagen var åter en matchdag där vi såg ungdomsmatcher först, sedan U23, som spelar i 3:e ligan, som mötte Dresden. 2000 pers, 500 poliser. Galet liv.
På måndagen åkte vi ner till Bayerska fotbollsförbundet och fick en rundvandring i deras anläggning. Som Bosön, fast större. I Tyskland åker man hit och går sina tränarutbildningar här.
På tisdagen flög vi hem och jag var hemma 19.00, för att få några timmars sömn innan jag skulle göra samma resa igen, nästan, och åka till Barcelona, där jag är nu. Men det blir en annan historia.
Hummels
Dremmler
Inne i det heligaste
Match
Robben
M
