På återseende allihop

Det finns en tid för allting och den här bloggen har just haft sin. Ett år har gått här i Jerusalem och det har varit ett annorlunda år, ett omtumlande år, ett roligt år, ett jobbigt år och ett år där man fick nya insikter om sig själv.

Nu står en ny säsong inför dörren och nya utmaningar. Även 2011 kommer bli omvälvningarnas år. Vi har flyttat, igen. Omorganisation i klubben gör att jag får ganska fria händer när det gäller utvecklingen av klubben. Jag ska gifta mig, bara det är ju inte klokt!

Men allt detta händer utan uppdatering. Följ gärna mina krönikor i ÖB på lördagarna (nu på lördag t. ex.)

Tack och hej. Eller: Adjö!

 

Eder

 

M

Hemma igen

Äntligen. Faktiskt. Det känns så nu – äntligen. Det är något visst med att sova i sin egen säng, stå i sin egen dusch och att gå på sin egen toalett. Visst det har varit roligt, rentav fantastiskt i bland. Värme hade vi lite grand och vi har fått se toppfotboll, men… hemma är bäst.
Tyvärr åt jag en dålig paella i Barcelona och låg således en av två soldagar på min toalett och försökte ropa på ulrik, men lite färg har man allt fått i ansiktet.

Nu ska vi in i vardagen igen och om tio dagar börjar serien. Gott!
Bilder från espana kommer!

 

M

Bayern

 

Så började mina två intensiva veckor med en resa till Bayern München. Klockan 07.30 lämnade vi Jerusalem för att via Skavsta ta oss till Memmingen. Därifrån skulle det enligt uppgift vara ”ungefär en timma med buss” till München. Det var det inte. Det var taxi i femton minuter, tåg i två timmar och sedan U-bahn i tio minuter. Som avslutning kom dock bara tio minuters promenad.
Dock ville hotellet ha betalt vid incheckning och inte via faktura, så vi fick punga upp 12000 lite snyggt. Det började ju bra.

Morgonen efter skulle vi då till anrika BM och få träffa diverse intressanta människor. Björn Andersson hade fixat in oss och med min skoltyska kom vi faktiskt in på anläggningen trots att det var stängd träning för A-laget inför toppmatchen dagen efter. Herman Hummels tog emot oss och vi satt och talade med honom i över två timmar. Hummels är chef för ungdomsverksamheten och ansvarig scout för densamma. Han berättade om upplägg, progression, träningsmetoder och verksamheten i stort. Bland annat fick vi lära oss att de tränar 4 pass i veckan (en del har två morgonpass till beroende på vilken skola de går på) och att de är lediga 3 veckor över jul och 4-6 veckor över sommaren. De började att träna samma vecka som serien börjar. ”I Sverige har vi tre månaders försäsong”, sa jag. ”Det är ju ert problem”, svarade han och log. Spelarna spelar 40-60 matcher per säsong, när vi i Sverige ligger på 20-30.

Efter pratstunden bjöd han oss på lunch på anläggningen där vi kunde sitta och tittat på den stängda träningen genom panoramafönster.

Sedan var det dags att möta Björns kollega, Wolfgang Dremmler, chef för hela scoutingverksamheten och det var verkliogen som att sitta och lyssna till en sagostund. Han berättade historier om spelare, hur de hittat dem, vad de kostade och hur de jobbade inom scoutingen. Han hade sex man under sig och de jobbar över hela världen. Den enda spelaren de för tillfället är intresserade av i Skandinavien för tillfället är danska Mattias Fischer. Han avslutade med att visa oss ett helt sjukt data system med alla världens liga matcher streamade och hur de kunde använda det för att klippa sekvenser med vissa spelare. ”This is the future”, som han uttryckte det. Å andra sidan, menade han, kan vilken människa som helst med lite fotbollskunskaper hitta talanger och se vilka som är bra i fotboll; men du kan inte se bakom pannbenet på dem. Hittar de en spelare som de vill ha, åker de dit och tittar på honom och bokstavligen bor hos honom i tre veckors tid. De vet sedan allt om honom, hans familj, hans vänner, hans fritid…
”Thats the important stuff!”

Dagen avslutades med att vi tittade på träningar med ungdomslagen.

På lördagen sedan var det matcher. Först såg vi U15, sedan kom Björn och tog med oss på lunch på en liten Italiensk restaurang inne i stan där alla spelare åt förr, när han själv var aktiv. Det var samma ägare fortfarande och maten smakade utsökt. Men innan dess toga han oss på en rundtur på anläggningen. Helt sjukt. Vi var inne i spelarnas omklädningsrum, deras relaxrum, deras matsal, ja överallt. ”Ja här är det inte många som kommer in, i det allra heligaste”, som han sa. Efter det tog vi oss ut till AlliansArena och upplevde stämningen där. Bayern mot Dortmund, toppmöte, fylld arena, bundesliga – ni förstår själva – det var fantastiskt.

Söndagen var åter en matchdag där vi såg ungdomsmatcher först, sedan U23, som spelar i 3:e ligan, som mötte Dresden. 2000 pers, 500 poliser. Galet liv.

På måndagen åkte vi ner till Bayerska fotbollsförbundet och fick en rundvandring i deras anläggning. Som Bosön, fast större. I Tyskland åker man hit och går sina tränarutbildningar här.

På tisdagen flög vi hem och jag var hemma 19.00, för att få några timmars sömn innan jag skulle göra samma resa igen, nästan, och åka till Barcelona, där jag är nu. Men det blir en annan historia.

Hummels

Dremmler

Inne i det heligaste

Match

Robben

 

M

Sportlov

Vi har sportlov vecka sju här uppe, till skillnad från vecka åtta i Kalmar. Jag jobbade tre dagar och tog ledigt två. Grabbarna är också lediga från bollen, så veckan har varit lugn. Men det är som alltid – lugnet före stormen. Nästa vecka är fullproppad från morgon till kväll. Det är mycket som ska hinnas med före torsdag (jag är för snäll, lovar för mycket) sedan sticker jag till Bayern och kikar på deras ungdomsakademi till tisdag och på onsdagen sticker jag till Barca på träningsläger i fem dagar. Skönt? Ja visst, men mycket att göra innan som sagt.

Alla hjärtans dag blev trevlig. Bio, tapas och vin. En måndag! Å andra sidan blev det vin på onsdagen med, man har ju semester…

I övrigt är vi inte överens (konstigt) om inredningen i hemmet. Jag tycker allt borde vara klart nu, Astrid vill inte förhasta sig. Jag säger att det tar en jävla tid och förstår inte varför man ska sy gardiner när det finns färdiga, Astrid säger att jag är man. Hon har ingen känsla för smak säger jag och sätter mig och tjurar i växthuset, det vill säga vardagsrummet eller sovrummet som inte har gardiner, men är vitmålade och upplysta så det känns som om man är med i Big Brother.

I dag kommer far och Thomas på besök. I kväll blir det fler gäster och jag ska göra paella!

 

M

Södagskväll

Söndag. Idag kom Astrid hem och jag hade faktiskt hunnit allt som jag var satt att göra. Nu börjar hemmet likna ett hem. Nu är det bara gardiner i vardagsrummet, hyllor i köket, en hylla i sovrummet…

I går var jag på Velvet och fick alla bisarra rykten besannade. Roligt, men lite otäckt.

I går hade även min krönika i ÖB premiär. Den handlade om minnet och jag skrev en del om min morfar och hans demens. Så ringde jag mamma och frågade om hon läst den; nej, det hade hon inte, men hon hade köpt den till morfar.
Sådär va? Tur att han glömmer vad han läst.

I morgon är det ny vecka. Tur det.

 

M

Titandagar

Talade just med mor i telefonen. Hon klagade på min uppdatering här på bloggen. Jag förklarade att jag hade fullt upp med att få en lägenhet i ordning för att bo i och en annan ren och fin. Vet inte om hon köpte det, men jag lovade att göra fler, men kortare inlägg. ”Som twitter”, sa jag. Det var tyst i luren så jag antog att hon inte visste bad det är. Å andra sidan gör knappt jag det heller, och inte är jag ledsen för det.

I morgon är det premiär för min krönika i Ölandsbladet. Det ska bli kul att få se det man skriver i pappersform, så som Gud ville att text skulle läsas.

Annars känner jag tillförsikt. Nästa vecka blir intensiv på alla plan. Komma i ordning efter flytten, de sista betygen, två matcher, möten. Sedan är det sportlov. Veckan efter det åker jag till Bayern Munchen och kikar på deras ungdomsverksamhet. Väl hemma, packar jag om och dagen efter åker jag på träningsläger i Barcelona i en vecka. Missar i och för sig Elmiamässan här hemma (där alla fotbollsintresserade kommer att befinna sig), å andra sidan får jag se Barca live på Nou Camp.
Sedan börjar serien 24 mars.

Sånt e livet.

 

M

Flytta. Inte kul. Magsjuka. Inte kul. Kombination – jättedåligt.
Jag tror inte att jg gör annat än lyfter. Lunchrast.fikarast-kväll. Så vad fan; jag hatar det!

Inge kul alls, Astrid o jag har aldrig bråkat så mycket, man är aldrig så trött; men ändå. Nytt place.
Ahh, ses.

 

m

Ut och in, fast bak och fram, eller motsols.

Vi börjar med att konstatera att det gått för lång tid mellan inläggen. Jo då, jag vet, men det blir så ibland. Sedan konstaterar vi att ekorrhjulet rullar igen, att träningarna börjat, att jag fyllt 35 (närmre 50 än 20 som min gode vän raskt påpekade), att det ska sättas betyg om två veckor, samt att vi byter boning och flyttar vid ungefär samma tid.

Att fylla 35 är en magisk gräns. Ingen noja mellan 30 och 34, men nu – BAM! Vad i helvete; 35!? Matten räknas framåt och bakåt i huvudet och allting associerar till ålder (när jag var så gammal var det 1997, nu är jag snart lika gammal som Uffe var när jag började lyssna på honom och han är ju fan 61, VM 94 var igår – nu kommer 95:orna in i gymnasiet). Det är inte kul. Hoppas bara att jag får kris och köper mig en röd sportbil och tränar upp en superkropp, men risken är väl inte överhängande…

Idag slogs jag ännu en gång av en sådan tanke som jag ofta undrar om fler än jag har. När man går in på Maxi här i Jerusalem så är det två dörrar, som det oftast är; en ingång och en utgång. Som på de flesta ställen är ingången till vänster och utgången till höger, så har det ju alltid varit och verkar i sin medsolhet, ganska logiskt. Så kommer man till Coop. Där är det tvärtom. Ingång till höger (längst ifrån ditåt man ska) och utgång till vänster. Jag irriterade mig lite över detta eftersom jag nästan gick fel och det kändes som onaturligt och konstigt. Men sedan inne i affären där jag gick i egna tankar och rafsade ner lita av varje i kundkorgen tänkte jag ändå att det är ganska logiskt. Vi har ju högertrafik! Motsols blir då en naturlig rörelse. Sedan kom jag på att gångtrafik är till vänster och då mulnade jag igen. När jag sedan kom till kassan och betalade trosor, kattmat och matjord, undrade jag varför jag överhuvudtaget slösade energi på detta.

Lundell ställer in hela sin turné. Inte bra. Och då menar jag inte att man slängt ut pengar (som man förhoppningsvis får tillbaka) utan att det är inte ett bra tecken om någon ställer in en hel turné med allt vad det innebär och med många som drabbas med allt från arrangemang och crew, till lastbibilschaffisar och musiker. Tre saker kan jag tänka mig och de kommer här, utan inbördes ordning:
1. Han har trillat dit igen, tagit en fylla. Inte helt otänkbart, men inte särskilt troligt, eller?
2. Allvarlig sjukdom. För en man i hans ålder och med sin hårda bakgrund – cancer.
3. Depression, eller gå in i väggen. Något psykiskt skit som spökar å det grövsta.

Jag hoppas att det inte är något av det, utan ett benbrott i halkan eller något, men vi får väl se, vi får väl se…

Tack för att det kom en decimeter snö till i natt. Det gjorde du bra, Gud.

 

 

M

En julsaga del 2

Julen blev… vad ska man säga, insnöad. Efter att ha ätit och druckit som om all mat skulle ta slut under morgondagen, skulle vi på juldagen in till modern i Kalmar för att äta kalkon. Robin Östlind skulle med, eftersom det vankades Sandra (vi firade jul ihop). Vi kom ca tre kilometer. Sedan var det en meter snö på vägen och på radion sa de att man inte skulle ge sig ut över huvudtaget. Åh fan, sa ja och satt så fast att jag inte ens fick upp dörrarna på bilen. Efter 30 minuter hade Astrids snälla morbror dragit loss oss med traktorn och vi fick snällt vända igen. Jag fick dricka mer whisky med svärfar och Robin fick väl… tja, umgås med familjen.

Nu är vi i fjällen sedan några dagar och jag började med att kvadda bilen igen. Efter att ha lagt tiotusen, kommer ytterligare tretusen i självrisk (sedan är det ett djävla hopkok eftersom jag fick ombesiktning på extraljusen och har bokat en tid i Kalmar, men nu finns ju inte de ljusen längre eftersom en snödriva krossade dem, men mitt bolag säger att jag måste fixa dem i Jerusalem på en annan firma och de har inte tid innan tiden går ut, så på fredag den 7:e har jag körförbud!).
Kul start liksom. Nåja, Lofsdalen är fantastiskt och vi har haft löjligt fint väder och i morgon är årets sista dag. Så jag hinner med fler fadäser innan året är slut. Ska fan börja cykla.

Lite bilder:

En julsaga

Tog  bilen från Jerusalem redan på tisdagen, vilket gjorde att man vann en extra dag av stress på ön. Körde via Växjö och vägen var bar asfalt med ett lager av blankslipad is ovanpå. Ändå skulle idioter köra om, vilket gjorde att jag satt och skrek mest hela tiden.

Väl på ön var det fåk. Vi våldgästade systern med familj i två dagar och bytte klappar och spelade kort, sedan drog vi upp till noerr-Öland. Det gick i 60 hela vägen. Snön yrde och gjorde det emellanåt svårframkomligt. Men vi kom fram och kvällen avslutades med skinkmacka, öl och egenkryddad nubbe!

Idag är det dopparedan och jag vaknade av Astrids systerdotter som 07.15 spelade TRIAD. God Jul, liksom. Sedan bar det ut på vandring. Inte löp, efgtersom det var snöstorm. Vi skulle gå till Fornbo och ta kort på vredgat hav och frysta vattenfall. Det tog sina 40 minuter dit. Inte såg man något heller eftersom snön var som spik i ansiktet. Sedan bar det av hem igen. Väl hemma, efter en timma, insåg jag att jag tappat mobilen när jag gjorde en snöängel. Bara att lufsa en gång till…

Nu är man mätt och belåten och försöker skicka mms på en vattenskadad mobil. Går sådär.

Fortsättning följer.

 

M